Fritiof Anderssons Paradmarsch

Fritiof Anderssons Paradmarsch

Fritiof Anderssons Paradmarsch

Här kommer Fritiof Andersson, det snöar på hans hatt,
han går med spel, han går med sång!
Hej, mina lustiga bröder!
Det knarrar under klackarna, det är en vinternatt.
Hej, om du vill,
säg bara till,
så går vi hem till Söder.

Enligt Citeringsrätten visas bara en vers eller refräng (upphovsrättslagen § 22)

Titeln Fritiof Anderssons Paradmarsch är redan inkluderad i länkarna
CDon.com säljer nytt

MusicBrigade -Över 20 000 gratis musikvideos!


Tradera är auktion av beg.

Om denna sång vill ägaren till denna webbplats gärna berätta en liten anekdot:

På Sondelani ranch i West Nicholson i Zimbabwe ansvarade jag för träning av 10 vildfångade elefanter 2005-2006, som skulle tränas för att bli ridelefanter vid safari.

I Mugabes Zimbabwe var dieseln en bristvara, och jag brukade ta en kvarts promenad mellan lodgen ner till Booman och gå samma femtonminuters sträcka tillbaka när träningspassen var slut. Ingen större trapats, även om temperaturen värsta dagarna i december 2005 var 54 grader, och någon skugga fanns inte på denna arbetsplats. Möjligen kunde det bli spännande om herdarna återkommit med de 140 kafferbufflarna för tidigt, de skulle valla dem om dagarna, och stänga in dem vid femtiden. Det ÄR lite skillnad att stirra tillbaka på en kafferbuffel som tokglor på en jämfört med en ko, även om den är van vid människor.

På ranchen fanns också ett tjugotal lejon i mycket stora hägn. Ett av dem, en hona, började under vintern att lyckas ta sig ut med jämna mellanrum, hon brukades snart siktas, bedövas och fraktas tillbaka till hägnet, som varje gång fick en högst provisorisk reperation.

Första gången detta hände, och kockarna berättade att ett lejon hade rymt, tog jag långlunch, och avvaktade tills hon var inne igen.

Men när jag väl kommit ner till booman, så sa elefantskötarna att hon var ute igen, och hade siktats inte långt från vägen jag gått ner på. Kanske hade hon sett mig...

Vi inväntade alla besked att hon var infångad, och när det kom gick jag upp i halvmörkret och fick en försenad kall middag.
Samt beskedet att hon redan var ute igen, jag hade inte möjligen sett henne?

Sådär höll det på, när jag gick ner efter besked att hon var infångad, så berättades det nere vid booman att hon redan varit ute en bra stund.

Jobbet måste fortgå, och uppgiven och gsnak rädd, gick jag fram och tillbaka nån vecka, medan de olika beskeden om lejonets position avlöste varandra med någon timmes mellanrum. mellan trädstammarna i den uttorkade vinterbushen spanade jag första dagarna efter nåt gult, och funderade över den ena hopplösa strategien efter den andra, utifall jag skulle få henne emot mig. Oxpiskan som jag alltid hade med mig skulle förmodligen inte duga mycket till, fast den används på cirkus.

Att gå och vara rädd på det viset gjorde det ännu svårare, och istället började jag gå med rak rygg framåt, utan att se mig om eller åt sidorna, sjungandes Fritiof Anderssons paradmarsch, medan jag ibland knallade med oxpiskan. Möjligen lyckades jag ibland tom. frammana bilden av en promenad en iskall vinternatt i Stockholm i den torra hettan där vind och regn uteblivit tre år i rad.

På något sätt gick det lättare att glömma faran, och att inbilla sig att allt skulle gå bra. Få andra sånger hade hjälpt mig på detta sätt, och jag var då Taube mer tacksam än nånsin förr.

Elefanterna blev färdiggtränade, och bär sedan 2006 turister på ryggen uppe vid Viktoriafallen.


Här kommer Fritiof Andersson, det snöar på hans hatt, han går med spel, han går med sång! Hej, mina lustiga bröder! Det knarrar under klackarna, det är en vinternatt. Hej, om du vill, säg bara till, så går vi hem till Söder. O, bugen er I bylingar i bucklor och batong och ställen Er på sidorna, ty gränden den är trång. Där går en här som frös och svalt men segrade ändå, den går med sång, den går med spel till Spanien och Bordeaux. I Cadiz och Kastilien där stannar vi en tid, sen går vi några mil igen! Hej, mina lustiga bröder! Då kommer kung Alfonsius och hälsar från Madrid Hej, om du vill, säg bara till, så går vi hem till Söder! O, bugen barcelonere i barett och bardisan och ställ er här på sidorna - släpp fram vår karavan. Där går en här som frös och svalt men segrade ändå, den går med sång, den går med spel till Spanien och Bordeaux. Där går en här, där går en hop, en liten, men en god den går i ur, den går i skur! Hej, mina lustiga bröder! Den kräver vin och kyssar och den kräver drakars blod! Hej, om du vill, säg bara till, så går vi hem till Söder! O, bugen er I borgare i Birka och Borås och ställ er här på sidorna. Trumpet och valthorn, blås! Där går en här som frös och svalt men segrade ändå, den går med sång, den går med spel till Spanien och Bordeaux. På vägarna vi vandra och på böljorna vi gå, vi gå med spel, vi gå med sång! Hej mina lustiga bröder! I alla sorters väder som vår Herre hittar på! Hej, om du vill, säg bara till, så går vi hem till Söder! O, buga dig du brusande biskaya där vi gå! Vårt skepp är själva Friheten, besättningen är blå! Den seglade och frös och svalt men segrade ändå, den går med sång, den går med spel till Spanien och Bordeaux.

 
Den ultimate Evert Taube samlingen

Till sidans början

Slumpm�ssig visa

Grekerna trodde och svuro därpå,
Foibos Apollon hör hemma i Norden.
När här blev tråkigt då ville han nå
gladare trakter på jorden.
Guden i skyn
högt över byn,
högt över gator och slaskiga gränder,
flög ner till vinlandets stränder.
Ack, vilken strålande syn!

Svenska Apollon


Taube sjunger och läser Taube
av Evert Taube
L�s mera