Balladen om Olof Thunman

Balladen om Olof Thunman
Oscarsalen på Hôtel Rydberg

Balladen om Olof Thunman

En solglödsmättad, dunstig julidag
vi möttes första gången, minns jag nu,
på gamla Rydberg, sjutton år var jag
och vännen Olof Thunman tjugosju.

Enligt Citeringsrätten visas bara en vers eller refräng (upphovsrättslagen § 22)

Titeln Balladen om Olof Thunman är redan inkluderad i länkarna
CDon.com säljer nytt

MusicBrigade -Över 20 000 gratis musikvideos!


Tradera är auktion av beg.

Hotell Rydberg vid Gustaf Adolfs Torg, ritad av Johan Fredrik Åbom, revs 1914 för att ge plats �t Skandinaviska Banken men lever kvar genom den av samma arkitekt kopierade interiören p� klubben Sällskapet p� Arsenalsgatan 7, och genom maträtten Biff Rydberg.

Men berättelserna och dikterna lever ju kvar, och Balladen om diktarens lunch med Olof Thunman p� Hotel Rydberg 1907, är en av dem.

Olof Thunman var nyss inkommen till Stockholm fr�n Bruno Liljefors och Albert Engström p� Bullerön och

"mot Rydbergs vägg han ställde upp en meterhög pannå
med vresig fur och moln och mjölkvit drägg på böljor som mot Upplands klippor slå."


Samma �r, 1907, bildades Bohusläns Gille i Oscarsalen där Evert Taube senare var aktiv under 30-talet.

Kanske betjänades Taube, Thunman och Bohusläns Gille, av en senare välkänd kypare som d� arbetade p� Rydberg: Johan Alfred Andersson Ander, som under ett rån p� Trettondagsafton 1910 slog ihjäl kassörskan Victoria Hellsten på Gerells växelkontor på Malmtorgsgatan 2 i Stockholm, i samma byggnad som hotellet.

Den 22 oktober 1910 avrättades (sista avrättningen i sverige) Ander med därför särskilt inköpt giljotin av skarprättaren Anders Gustaf Dalman..
En solglödsmättad, dunstig julidag vi möttes första gången, minns jag nu, på gamla Rydberg, sjutton år var jag och vännen Olof Thunman tjugosju. Jag minns hans bronshy och hans ögons glöd inunder buskabryn och blåsvart hår, han ropade mig an, och rösten ljöd som hornsignalen när reveljen går. - En faun i byn, vid Zeus! Dig hälsar Pan! (Vestaler hit! Än har jag en sekin!) Var mig välkommen till mitt bord, kumpan! Kom bryt mitt bröd och drick mitt gyllne vin! Jag såg, när du klev in, att glädjen tröt! Hic habitat felicitas! han röt. Han röt, han viskade, han sang, han svor, han läste i mitt öra poesi. I vadmalsrock och järnförhydda skor han dansade och ropte: Det är vi! Han sa: Jag kom från Bullerön i dag, där Liljefors och Albert Engström är, av salig drift att måla yrar jag, men lugnt och tåligt mästarna mig lär att med mitt ritkol och min penselspets i ödmjuk flit, förtröstansfullt och snällt uppgånga linjers rytm, volymens krets, men strunta i om det blir originellt, och Albert sa: originell, min bror, det är man inte, om man själv det tror! Så talte Thunman, och mot Rydbergs vägg han ställde upp en meterhög pannå med vresig fur och moln och mjölkvit drägg på böljor som mot Upplands klippor slå. I ett manér av celler sammansatt, små celler utav kol, tätt vid varann, han hade fångat havets rymd mot natt. Men den var sann. Han satt en stund begrundande och tyst, sen kom det, blygt: Hur tycker du den är? Svär vid den första flicka som du kysst! Vad intryck gör på dig den tavlan där? - Jo, den är trolsk, sa jag, fast utan troll, och den är vackert nordiskt glad - i moll. Då blev han rörd. I ögat stod en tår, han grep sitt glas och mumlade nasalt: Hav tack! Ur denna heta stad jag går att leva vildmarksrent och daggstänkt svalt. Jag ser dig jägarflicka, ser dig nu! Diana! Jag hör dina hundars skall och hör dem flåsa. Som en hind går du bland glittrig spindelväv och daggkristall. Och jag ser gnistor glimma högt i sky kring masugnskransarna i frostig höst, och tunga stångjärnshamrars dunk och gny hör Upplands son, vallonen, i sitt bröst. Så talte Thunman och drog ut ur stan. Nu är han död, men lever än - som Pan.

 
Den ultimate Evert Taube samlingen

Till sidans början

Slumpm�ssig visa

Hav! Under bugande palmer jag såg
Hur våg på våg i svallande tåg
Emot Chiles klippiga stränder
Kom rullande in
O, detta brus när ett skimrande svall
Fann mig och tog mig i famnen!
O, när delfinerna dök bland korall
Och en vinröd klänning blev min!

Vals i Valparaiso

Evert Taube. Livet som konst - konsten som liv av Mikael Timm
Evert Taube. Livet som konst - konsten som liv av Mikael Timm
L�s mera
�terkomst av Evert Taube
�terkomst av Evert Taube
L�s mera
Till Bords Med Evert Taube Av Jesper Taube, Petter Karlsson
Till Bords Med Evert Taube av Jesper Taube, Petter Karlsson
L�s mera