Balladen om Ysabel Villamor
Balladen om Ysabel Villamor
Här sätter jag mig att sjunga,om rösten och strängen förslår,
en visa för gamla och unga
om sköna Ysabel Villamor.
Den friska Triquenan av Pampas
som börjar sin dag klockan fem.
Hon äger en bror, två systrar,
jag levde i vänskap med dem.
Enligt Citeringsrätten visas bara en vers eller refräng (upphovsrättslagen § 22)
Titeln Balladen om Ysabel Villamor är redan inkluderad i länkarna
CDon.com säljer nytt
Tradera är auktion av beg.
Det var så här: ...
När jag kom tillbaka till Pampas... tog jag Porrinos ofullständiga melodi som utgångspunkt.
Jag lät orkestera den för att bättre komma den inpå livet, men där melodin, liksom hela visan, skiljer sig rätt mycket från annat jag diktat, tänker troligtvis ta upp detta komplex till ny behandling och även musikalisk.
För närvarande låter Ysabel så här:
(Evert Taube, Ur monolog på CDn Strömkarlen spelar)
Här sätter jag mig att sjunga, om rösten och strängen förslĂĄr, en visa för gamla och unga om sköna Ysabel Villamor. Den friska Triquenan av Pampas som börjar sin dag klockan fem. Hon äger en bror, tvĂĄ systrar, jag levde i vänskap med dem. Att leva som herde, beriden, bland hornboskap, hästar och fĂĄr och andas den lantliga friden i unga och hoppfulla ĂĄr, att njuta av viddernas grönska, att svalkas av pinje och palm, det skulle väl mĂĄngen önska som plĂĄgas av storstadens kvalm. Men stundom i dagens gryning frĂĄn Ysabels halmtäckta hus jag hörde ett dĂĄn som av dyning och ekot av bränningars brus. Jag sporde: Kan Ysabel höra hur världshavets pulsar slĂĄ? Med handen vid rosigt öra hon lyssnar och svarar: no, no. Hon gick pĂĄ det sextonde ĂĄret, men jag hade fyllt tjugotvĂĄ, hon satte jasminer i hĂĄret, jag tänkte: SĂĄ gör väl de smĂĄ. Ty Ysabel var pĂĄ den tiden än klädd i en skolflickas kjol, men jag var en man, och beriden, med lasso och dolk och pistol. Men tonen frĂĄn havet följde därinne pĂĄ slätten min gĂĄng, jag drömde om salthav som sköljde med skum över klippor och tĂĄng. Och red jag i blĂĄa laguner pĂĄ pampas oändliga stepp flög tanken till vant och barduner och seglande bĂĄtar och skepp. Och dagen för avskedet grydde, jag bjöd mina vänner pĂĄ fest, men Ysabel kom ej, hon flydde, hon ville ej vara min gäst. Bort red jag. I lunden av pinjer där skyggar min häst och jag ser en mö med förföriska linjer som stĂĄr vid en trädstam och ler. Jag sĂĄg hennes fina händer lätt stryka min sadel och häst, jag sade: Till främmande länder nu reser din lĂĄngväga gäst, men aldrig han glömmer den susning som nu i din pinjelund gĂĄr, och ej dina läppars krusning - farväl, Ysabel Villamor! - Och glömmer ni aldrig den lunden, och glömmer ni ej Ysabel, sĂĄ tag mig och kyss mig pĂĄ stunden, och rid inte frĂĄn mig i kväll! Men älska mig och var mig trogen, sĂĄ är jag ert hav och er hamn! SĂĄ svarade flickan i skogen och for som en vind i min famn. Här sätter jag mig att sjunga, mitt namn är Sebastian Tibell. ÂJag sjunger för gamla och unga min visa om skön Ysabel. Den flickan med händer sĂĄ fina, som nu är bĂĄd' maka och mor, och reser ni till Argentina - välkomna att se hur vi bor!
Den ultimate Evert Taube samlingen
Till sidans början
