Liguriens stränder angrips av barbaber:
vikingar från Bohuslän,
med hårda män, ej mätta än
på kvinnor, guld och vin.

Men Anna Bellas fader stod
beväpnad på sin gård,
en man av hett liguriskt blod,
en bonde rik och hård.
När porten brast i stormningen
gick han till envig fram
och mötte Ragnar, vikingen,
från Öckerö i Bohuslän
vid fikonträdets stam.

Angriparna är dock för starka, och Annabella räddar sin far genom att överlämna sig åt Ragnar, och hon följer med honom till Bohuslän och Öckerö.

Men den som diktat dessa ord,
en son av Bohuslän,
han längtar ofta från vår jord
till sol och fikonträn.
Hans blod är hett, hans sinne lätt
och strängarna han slår.
Det sägs han ärvt sitt glada sätt
utav en ung och skön brunett,
Anna Bella Mirafior.