I byn Cerro de la Gloria, som är belägen mitt i Bahía Samborombón, invid Rio de la Plata, friade Fritiof Andersson till Carmencita en afton i april i visan Fritiof och Carmencita.

Verklighetens Carmencita hette Cecilia Cortejarena (hennes mors namn var Carmen Mattiauda de Jaca Cortejarena) och hennes familj ägde estancian San Martín de Samborombón.

Den 15 maj 1911 skrev Evert till sin far:
”Jag har målat tvenne tavlor i akvarell på lediga stunder och skänkt dem, fint inramade, till en estanciéro i närheten, Senor Martín Jaca Cortejaréna, i vars hus jag alltid mottagits med största älskvärdhet och haft mycket trevligt samman med familjen, som består av pappa, mamma, en son och fyra döttrar.”

Den lycklgt gifta tolvbarnsmodern Cecilia har dock dementerat att hon skulle ha dansat Tango med Evert Taube (eller med Fritiof Andersson), och värdshuset Cerro de la Gloria i Samborombón byggdes först på trettiotalet. Eftersom Evert Taube skrev ”Fritiof och Carmencita” 27 år senare ombord på redaren Sven Saléns motorbåt i Stockholms skärgård, så kan det ju tänkas att han mindes lite fel.

Men familjen tycks vara stolt över sin internationella berömmelse och Cecilias barnbarn Christina Bonfilio bodde i Sverige sju år som flykting under diktaturen.