Om sotarn Santiago vill jag sjunga en sång,
med sot i Buenos Aries han frälste mig en gång.
Mitt vita skinn blev svart och ur hamnpolisens grepp
han förde mig till hamnen och till ett engelskt skepp.
Så räddade mig sotet och sotaren min vän
från faran att bli fängslad av hamnpolisens män,
som sökte mig för slagsmål, ty en kamrat jag hjälpt,
som dåligt vin och hamnkvarterens flickor hade stjälpt.